Fetto..
Min arbetskamrat var sugen på massa sötsaker under vårt pass. Det smittade av sig... Efter en stund satt jag och tryckte i mig 1 hallongrotta/gömma?, 1 liten kärleksmums, 8st mandelbiskvier och en näve natcho chips.. Tragiskt. Jag var inte ens sugen. Ändå fick jag ett behov av att jag var tvungen till att äta också. Sjukt!
Ovanpå det serverades det makaroner och skinksås till middag idag på jobbet. jag hade kunnat dricka min proteindrink som även är mättande (one meal, fitnessguru) och hållt mig på den. Men nejnej, den stod i kylen. Bra jobbat där!
Jag är så trött på detta. Jag har helt ärligt inga vänner alls. Detta är inte normalt. Att jobba, träna, vara hemma och sen träffa min pojkvän när våra scheman funkar vilket är en gång i veckan eller varannan vecka så som det är just nu.. Jag vill bara ha ett normalt jobb. Kunna ta på mig fina kläder utan att känna mig som en heffaklump och känna mig som världens ävkligaste fetto som finns. Jag orkar inte det.
Sen måste jag visa mig otroligt stark på mitt jobb. Visa min "styrka" för dessa människor som jag arbetar och hjälper. Eftersom att dessa människor själva lider av mycket allvarliga psykiska sjukdomar. Det är ett helvete rent ut sagt. Att le, få dom till att se fram och älska sina liv. Att de ska bli självständiga individer och ha en normalt fungerande vardag med den sociala biten.
Jag har slutat helt att väga och räkna kalorier i min mat. För jag vet att det bara blir värre med tiden. Tankarna och ångesten finns där vid exakt varje måltid. Jag blir mer och mer rädd för varje tugga. Det händer ofta att jag tar in en sked ex jordnötssmör i munnen och rör lite med tungen på det. För att sedan spotta ut det. För att ångesten växer för mycket. Den blir outhärdig. Jag vill inte spy. Jag har aldrig hållt på med det, att spy. Men tanken finns där väldigt ofta. Lite för ofta. Men jag ska inte. Jag ska aldrig börja med det. Oavsett vilket. Jag vill inte gå tillbaka till så som jag var innan jag gick upp i vikt igen. Men tankarna finns där dagligen. Jag vill gå tillbaka till den gamla jag. Där verkligen allt handlade om mat och inte mat. Där jag kunde klappa mig själv på axeln varje kväll. För att jag visste att vågen skulle visa fina siffror nästa morgon. Jag vill inte gå tillbaka till det gamla. Men samtidigt mådde jag bättre än nu. Jag var minst lika ensam och jag hade lika lite socialt. Så fort jag har fått min lön ska jag köpa bantningstabletter. Jag vill gå ner mycket i vikt, på kort tid. Där jag kan titta på mig själv i spegeln och se alöt det som jag vill se. Allt det som jag anser vara vackert.
Det finns så mycket tankar som jag vill skriva ner här i bloggen. Men jag är rädd för det. Jag måste vänja mig lite över tanken av att skriva ner det här..
Världens flummigaste text. Men så är det ibalnd när hjärnan går på högvarv innan läggdags.. (Eller alltid om jag ska vara helt ärlig)
Jaja... God natt
